Johan Björkstén ger sig in i debatten om mutor i Kina i dagens SvD. Jag instämmer i hans tes att det går utmärkt att verka i Kina utan att muta, men man får vara beredd på att hamna i situationer där man i så fall måste ta en obekväm position.

Kinas korruptionsproblem är mycket allvarliga. Det gäller i affärsvärlden, men i ännu högre grad i sammanhang där statlig makt är inblandad (vilket allt som oftast också rör affärer). Tiotusentals partipampar utnyttjar sin maktposition till att smörja kråset, vilket förstås har skadat allmänhetens förtroende, särskilt för regionala och lokala ledare. Det visar sig bland annat på landsbygden där småbönders odlingsmark beslagtas av lokala pampar som ofta dessutom försnillar den låga ersättningen, med stort raseri som följd. Korruptionen är ett av de största hoten mot partiets maktmonopol. Partiets disciplinsystem sätter dit många men risken att åka fast är ändå liten.