Tillsammans med ett antal andra undertecknare har jag en debattartikel idag på svd.se: Kinesiska som språkval kräver nysatsningar. Det är visserligen vällovligt att införa kinesiska som språkval i grund- och gymnasieskolan, men för att inte initiativet ska floppa krävs det ett rejält nytänkande runt lärarutbildningen, rejäla satsningar på forskning och doktorandutbildningen och att vi tar mycket bättre vara på resurser som Östasiatiska biblioteket som idag ligger halvt i träda.
Framför allt behöver Sverige formulera en övergripande strategi som politik, näringsliv och den akademiska världen gemensamt kan ställa sig bakom. Nog finns det strategiska dokument om Kina, men mig veterligt inget som det finns en bred kännedom om och allmän uppslutning bakom.
Det finns dessutom skäl att fundera på vilken roll vi vill att Konfuciusinstituten, med sina nära kopplingar till den kinesiska propagandaapparaten, ska spela på universiteten här i Sverige.
Vad har Konfuciusinstituten spelat för rollen helt enkelt sedan den fanns i Sverige?