Tove Lifvendahl om behovet att dra bättre nytta av utländsk kompetens

Tove Lifvendahl skriver idag i Helsingborgs Dagblad om varför utländska meriter värderas så lågt i Sverige, oavsett om det handlar om personer med utländsk eller “helsvensk” bakgrund.

Detta är till stor del samma fråga som jag och ett antal andra sinologer ställde i Svenska Dagbladet strax före jul. Det är lika djupt olyckligt som obegripligt att svenska företag och andra arbetsgivare så systematiskt väljer att avstå från internationell kompetens. Det gäller särskilt i ett osäkert ekonomiskt världsläge, då konsekvenserna av okunniga beslut blir allvarligare än annars.

Folkrepubliken Kinas nya ledarklick

Kinas kommunistparti har nu tillkännagivit sin nya ledarklick, de sju ledamöterna i politbyråns ständiga utskott. Den officiella rapporteringen kan läsas på Xinhua, men mer objektiva kommentarer bör självklart sökas på annat håll, exempelvis på Wall Street Journal’s China Real Time Report. Det kan konstateras att South China Morning Post gav utmärkta förhandstips om laguppställningen.

I korthet innebär den nya ledarklickens sammansättning att Kinas förre ledare Jiang Zemin flyttar fram positionerna genom sina protegéer, som dominerar den nya partitoppen. Vi bör inte hoppas på för mycket i termer av politiska reformer med dessa herrar, men kanske ökar möjligheterna för nya ekonomiska reformer.

Det är värt att påminna om att Jiang Zemin kom till makten för att administrera avrättningen av demokratirörelsen 1989, men också att stora delar av den ökade ekonomiska friheten i Kina tillkom under hans tid vid makten.

Kina idag behöver såväl politiska som ekonomiska reformer, och det hade varit välgörande med en ledaruppsättning som gav hopp inom båda dessa viktiga områden. Samtidigt är kinesisk politik idag synnerligen pragmatisk och upplever partiet att något måste göras för att säkra den långsiktiga överlevnaden kanske även en mer hårdför falang kan öppna för förändring.

Kinas mäktiga statsägda företag

Är Kina en kapitalistisk utopi? Möjligen en statskapitalistisk. Kinas ledare har gift ihop planekonomins stora statliga sektor med konkurrens från det privata företagandets värld, och den statliga andelen av näringslivet är mycket större än vad de allmänna fördomarna om Kina säger. Visst finns det privata företag – mycket talar för att det är de som faktiskt har varit motorn i landets enastående ekonomiska utveckling – men en stor del av Kinas ekonomiska aktivitet sker inom den statliga sektorn. Denna har dessutom växt sig starkare under de senaste årens stimulansprogram som kanaliseras just genom den statliga sektorn. Förutom att det är osunt att kommunistpartiet har så stor makt över samhället (exempelvis tillsätter partiets organisationsavdelning de statliga bolagens vd:ar) försvårar det för privata och mer innovativa företag som har svårt att få tag på kapital och som ofta drar ett kortare strå i den ojämna konkurrensen.

The Economist har i sitt senaste nummer en läsvärd ledarartikel och en fördjupningsartikel om Kinas statliga företag, och behovet av reformer om inte Kinas ekonomiska modell ska köra fast.

På bokmässan

I fredags hade jag nöjet att besöka bokmässan i Göteborg tillsammans med Henrik Sundbom, projektledare på Frivärld (som för övrigt formgav boken Kina som stormakt, inklusive den i mina ögon eleganta framsidan).

Vi passade på att genomföra två mikroseminarier om Kinas situation inför maktskiftet och de spända relationerna med grannländerna.

Det såldes ganska bra med böcker, vilket var roligt.